Varför jag dyker

Varför jag dyker

Sitter på flygplatsen på väg hem från liveaboard i Thailand. Filosoferar lite över varför jag dyker egentligen och vad som gör det så viktigt för mig.

 

Jag har alltid varit mer under än över vattenytan när jag badat, ända sedan jag var liten. Jag har alltid känt mig trygg i va täten och gör det fortfarande. För mig blir det som meditation när man omslu ta av vattnet och det enda man hör är sin egen andning och bubblorna som stiger mot ytan.

jag älskar också de där minuterna av nervositet innan man är i vattnet. Någonstans mitt i hoppet från båten så kommer lugnet för mig. Det är precis som just då når jag punkten då jag inte kan förbereda mer utan är redo att hantera vad som nu kommer hända när jag kommer ber under ytan.

jag älskar också känslan av att sväva viktlös. Också lite konstigt då jag är höjdrädd, men har inga problem att sväva över en avgrund av vatten.

Kort sagt så skulle jag nog inte kunna leva utan min dykning, har saknat den under de år jag haft uppehåll. Är lycklig att. Jag hittat tillbaka igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *